Mitt förra inlägg skrev jag den sista augusti 2018. Jag hade precis fått ett nytt jobb och kände att nu började en ny tid, med mer fokus på mig. yippie!! Jag skulle återigen jobba med ekonomi, som jag tycker är kul.

Nu skulle barnen gå i skolan lite mer, Teodor tillbaka till sin klass 1 timme per dag och Karolina gå och läsa in 3 ämnen på Rudbeck i det individuella programmet. NU skulle jag slippa styra upp varje dag åt dem, inte behöva sitta i möten med skolan, Bup, Barn & Utbildningskontor, BUMM, Soc, LSS var och varannan vecka. NU skulle jag bara koncentrera

 

Tänk vad snabbt allting kan ändras!

 

Två veckor efter jag skrev det inlägget dog min älskade mamma.😢💔 Min mamma som varit det största stödet under alla år, speciellt de senaste åren då det varit så oerhört tufft med barnen och deras mående. Mamma som jag pratade med varje dag, minst en gång. Det var så fullkomligt förkrossande att jag inte riktigt ha kunna ta in det förrän alldeles nyligen. Jag känner mig så otroligt ensam utan henne! Det var ju till mamma jag ringde så fort det kändes jobbigt, eller om det var nåt kul som hände som jag ville dela med henne. Nu känner jag mig vilsen och vet inte var jag ska vändag mig. 

 

Det blev inte så bra för barnen i skolan heller, så vi har verkligen fått ta dagarna och veckorna som de kommit och försökt göra det bästa av allt. Har fortfarande fått styra upp det mesta😟

 

Kanske också därför som jag kände här i december att jag var på väg att bli helt utmattad och bestämde mig för att bara vila under jul och nyår. Det har varit väldigt skönt.

 

Under alla år som vi har haft det jobbigt med barnen har alla sagt att jag är så stark och att de inte förstår hur jag har orkat. Det har jag gjort för att jag har haft mamma som funnits som jag har kunnat ringa till när jag än känt att jag behövt det. Absolut har jag vänner och arbetskamrater som jag har kunnat ventilera med, men ingen som mamma.

Nu under hösten när jag som mest behövt ett stöd har jag inte riktigt haft någon, och det har känts extra jobbigt. 

Jag har vänner, men ingen som står mig så nära att jag kan ringa när som helst. Eller det kanske jag har fast jag inte vet om det.

Många gånger avundades jag mamma väldigt mycket för hon hade så otroligt mycket vänner som hon träffade i olika konstellationer. Det var Sonia i ett nötskal. Så väldigt social och glad! Jag har ärvt henne till en viss det, men tror att allt det jobbiga de senaste åren har förändrat mig lite. 

 

Nog om detta! Nu är det ett nytt år. Imorgon fyller jag 50 år. Hade länge sett fram emot det och ville fira det stort. Nu blir det inte så. Vi firar med vår lilla familj och så kanske jag ordnar ett firande längre fram i vår för mina vänner och bekanta.

 

Jag ska också tänka på mig mer, komma igång med träningen som jag inte orkat med sen mamma dog. Äta hälsosamt njuta av livet!💕

 

Ta vara på varje dag som om den vore den sista. Slösa med kärlek och snällhet. Gör en bra gärning varje dag och hör av dig till de du vet sitter ensam. Tänk på moder jord så att den finns kvar till våra barn och barnbarn. 

 

Puss&kram