Äntligen kan jag gå ut och promenera igen! Förra söndagen var första gången jag tog på mig gympa skorna istället för foppa tofflorna. helgen som gått har jag varit ute och gått 3 gånger. Inte super långt och absolut inte fort, men jag har varit ute och gått :-).
Det har gått 4 veckor sen min kniv incident hände i köket, men det känns som en evighet! Jag vet att de flesta olyckorna händer i hemmet, men hur jag lyckades putta till kniven så att den ramla ner på min fot vet jag inte riktigt. Det enda jag vet är att det gjorde ont och att det slutade med att jag fick sy 5 stygn. De första dagarna efter det hände var fruktansvärda! Inte för att jag hade fysiskt ont, utan för att jag var arg på mig själv som varit så klantig. Jag som kommit igång med joggningen, promenaderna och Friskis och Svettis, kunde bara sitta med foten högt och inte göra ett skit. Hemskt! Fruktansvärt! Jag har verkligen fått lugna ner mig och nu efter fyra veckor känner jag att jag lyckats lite grann i alla fall. Foten är bättre, inte helt bra än, det går sakta framåt.
Så känns det faktiskt med hela familjen. Vi tar sakta små, små steg framåt och det känns positivt. Känner mig glad och tacksam.