Idag hände något som inte har hänt på många många år. Jag tog mitt första dopp för sommaren i Rösjön. På nationaldagen! Vanligtvis så händer det i slutet av juli eller i början av augusti. Jag är en stor badkruka! Det var kallt och jag kom upp lika snabbt som jag kom i, men det är gjort! :-)

Det var härligt i solen, inte så mycket folk, och jag njöt förutom en sak. Karolina ville inte vara där och det blev jobbigt, för henne och för mig. Hon tyckte att det var tråkigt för att Teodor hade kompisar med sig och inte hon. För Teodor spelar det ändå inte någon roll om han har kompisar med eller inte, det löser sig alltid. Han pratar gärna med nya människor. Så enkelt är det inte för Karolina. På stranden fanns en tjej från Karolinas gamla klass, men henne vågade hon inte prata med. Det kom två kompisar från hennes nuvarande klass, men de vågade hon inte heller fråga om hon kunde få vara med. "De vill nog inte vara med mig" var hennes svar när jag sa att hon skulle gå till dem. 

Jag blev irriterad då jag tyckte att hon ialla fall kunde försöka, men då vi gick till bilen för att åka hem sa hon: Du förstår inte hur det känns för mig mamma! Nä, det gör jag ju inte. Jag utgår ofta från mig själv och hur jag tänker, men det är ju inte alls som hon. Jag har alltid haft vänner, bästa vänner, och kan inte alls förstå hur det känns att alltid vara ensam, att inte ha någon som förstår, att inte få vara med. Jag kan bara se hur det påverkar henne och det gör mig väldigt ledsen. Det enda jag kan göra är att finnas här för henne och älska henne lite extra.